onsdag 16 januari 2013

Såg just Uppdrag granskning........

Jag brukar inte alltid se Uppdrag granskning men jag gjorde det ikväll......det var onekligen en annan vinkling på programmet än det brukar vara (tycker jag iallafall) och Aftonbladet har redan stora artiklar i ämnet.

När jag läser den HÄR artikeln verkar det mer än oklart vad som menas med bla uttrycket "barnfattigdom" och liknande.
 "Relativ fattigdom" diskuteras och som jag uppfattar det är det ett uttryck för "ojämlikheten" i ett samhälle......

TILLÄGG 17 jan-13. Nu har även GP en artikel HÄR  och många har bloggat om den HÄR

Ja, det blev lite att fundera över det här Janne!

Eftersom detta inte är en politisk blogg så utvecklar jag inte mina egna synpunkter mer nu......men spontant känner jag nog att det är ett annat samhälle vi lever i nu, ska alla ha allt och genast för att någon annan har det??

Har det kanske blivit en förväxling mellan att vara lycklig, leva i harmoni mm och hur mycket pengar föräldrarna har? Självklart kan man köpa sig vissa prylar som underlättar livet men ........

Sen har jag en vän som är lärare och hon berättar att skolan serverar "förstärkt mat" på måndagarna för många barn har inte ätit alls/eller dåligt under helgen. Vad det beror på är kanske inte alltid en fråga om pengar.

 Jag kommer från enkla förhållanden, skulle troligen kallas arbetarfamilj......men mamma och pappa var alltid stolta och nöjda över sina arbeten. Vi hade aldrig gott om pengar men vi hade det bra på annat sätt.
Jag hörde tex ALDRIG mina föräldrar bråka/höja rösten mot varandra, de var nöjda och glada åt det de hade istället för av hysa avund odyl mot dem som hade mer.....

I vårt lilla brukssamhälle var skillnaderna stora  mellan de sk "ingenjörsbarnen" och oss andra....men det brydde väl inte vi oss om, det bara var så!

Jag har en liten bok som jag kallar "Majs lilla röda"......och jag fotar och hoppas det går att läsa dessa kloka tänkvärda ord



Jag funderar vidare på intrycken från Jannes program och debatten kommer att gå vidare och det är väl bra.......Natti!




8 kommentarer:

  1. Jag kommer också från en arbetarfamilj och det fanns lite pengar,, men mycket kärlek. Vi var 4 ungar och började arbeta extra i tidig ålder allihop, det var ju lättare förr,, visst finns det fattigdom i Sverige,, men många blir nog rädda att bli mobbade om de inte har den sista moderna iphonen eller moderna kläder. Det har nog blivit ett hårdare klimat mot när en annan var ung på 70-talet

    SvaraRadera
  2. Förr var det mer vanligt att mamman i familjen stannade hemma hos barnen och hade då tid att laga mat och baka, sy och laga kläder och mycket annat. Idag jobbar i regel båda föräldrarna och fritiden blir mindre. Det gäller nog att prioritera lite mer då. Därför tycker jag det är tur att det nu är mer modernt med storkok, brödbak, omsydda kläder och loppisar. Så fort något blir "inne" så hänger de flesta på. Allt behöver inte vara nytt och av senaste modell, och det tror jag att allt fler upptäcker. Många yngre föräldrar är mycket prismedvetna. Men vi får inte glömma att vi lever i en helt annan tid nu än för ca 30 år sen. Allt förändras och även vi som är pensionärer nu lever inte längre som pensionärerna gjorde förut.

    SvaraRadera
  3. Jag har alltid varit ett så kallt nyckelbarn,min
    mamma har alltid jobbat och pappa med. Vi var fattiga
    men jag klagar inte,nu är det ju nästan världskrin för att inte rätt mobilmärke finns,Iphonen den
    senaste. Mina barnbarn knappt tror mig när jag talar om att vi inte hade telegon förrän på 50 talet.
    man hade vänner ändå,fast man inte pratade med alla var tionde minut. Visst är det skillnad,usch ja.

    kram/Hajan

    SvaraRadera
  4. Manar till eftertanke det du klistrat in i "Majs lilla röda." Blir glad över att du är på G igen och tycker en massa saker, ligger mycket i att kontrasterna är stora mot vår uppväxt och dagens barn.... Vi har fina, roliga minnen från vår barn- och ungdom Maj, känns gott att tänka tillbaka på. Må gott Vännen/Gunilla Sch

    SvaraRadera
  5. Mycket tänkvärda ord här i ditt inlägg. Jag kommer också från en arbetarhem. Mamma var hemma med oss barn i många år innan hon började arbeta. Hon sydde och stickade våra kläder. Något jag ibland blev mobbad för i skolan.

    På köpet blev jag lite av en "tusenkonstnär". Genom att vara uppfinningsrik tog jag tillvara och gjorde om av sånt som redan fanns. Jag var en återbrukare redan i unga år. Vi hade ändå allt vi behövde och fick alltid äta oss mätta. Men någon lyx var det aldrig tal om. Jag brukar ofta tänka att man nog var lyckligare förr. Då ägnade man mer tid åt varandra än man gör idag. Och man kände nog större tacksamhet över saker o ting då. I alla fall är min känsla att det är så.

    Ha en fin kväll och en trevlig helg!
    Monika

    SvaraRadera
  6. Tänkvärt!
    Kram Gunilla i Skåne

    SvaraRadera
  7. Jag såg tyvärr inte programmet men jag har förstått på Facebook att det upprörde många. Alla verkar inte ha uppfattat det likadant men visst rörde det om i grytan..

    SvaraRadera
  8. Såg inte programmet men har ändå tankar om fattigdom i vårt land. Att vissa har mer än andra tror jag aldrig att vi kan komma ifrån. Fullständig rättvisa är svårt.
    Tror absolut vi höjt gränsen för vad som anses normalt att äga. Bil,data,mobiltelefon,egen lägenhet eller villa, semesterresor till dyra resmål,möjlighet att äta ute dagligen, dyra märkeskläder mm mm. Där tycker jag det rullat iväg totalt.
    Vad jag däremot oroar mig för är hur snabbt det kan gå illa för en människa som blir arbetslös eller sjuk en längre tid. Har sett detta i min egna bekantskapskrets. Ett par i 40-års åldern med två tonårsbarn. Mannen fick för 5 år sedan en stroke och har bara återhämtat sig så pass att han kan arbeta 25%. Kvinnan har varit arbetslös i 5 månader. Nej, de bor inte på gatan men har fått sälja sin lägenhet och bytt till billigare bil, ändrat sina semester och shopping vanor radikalt.Det är mycket sorgligt men så är man tvungen att göra i en sån situation. Alla pengar de sparat för framtiden är uppätna. Det som är riktigt hemskt är att även om kvinnan får ett arbete så ligger de back ca 1500 kronor varje månad...någon gång kommer de alltså till den punkten att de faktiskt hamnar i riktig fattigdom. Det gör mig riktigt ledsen:(
    Ha en fin vecka
    Kram Annika

    SvaraRadera