Ända sedan i fredags har dessa tankar kommit och gått i
huvudet.....jag besökte vårdcentralen för en enklare krämpa och kom i
väntrummet att se en gammal äldre dam. Eftersom alla talade så högt gick
det inte att undgå att höra dialogen mellan henne, dr och annan
personal.
Hon hade tydligen ramlat i hemmet och slagit sig och
verkade lätt förvirrad och chockad. Utanför affären hade någon kontaktat
VC och de hade hämtat henne i rullstol och nu hörde jag samtalet efter
läkarbesöket. Dr frågade om hon hade någon som kunde hämta henne och
skjutsa hem henne (hon hade fått en remiss till röntgen förstod jag).
Javisst, sa hon jag ska bara ringa ett samtal.
Efter viss
väntan kom ytterligare en äldre dag med rullator till VC och gick genast
fram till den skadade damen och sen satt de och talade med varandra,
högt!
-Men det förstår du väl sa väninnan att jag INTE kan
skjutsa hem dig på min rullator, jag är ju själv över 80 år och inte
frisk. Det går bara inte....förresten är det dags att du tar tag i hela
din situation.....Du är ju ensam och har ingen annan än mig men hur ska
du klara dig ensam hemma med detta ryggonda mm.
Vad jag
förstår tillhörde damen den äldre generation som inte vill vara "till
besvär" och i det längsta ska försöka klara sig hemma ensam. Det hela
slutade med att väninnan sa "Nu talar jag med personalen" om att du inte
kan åka hem för jag varken kan/vill ta ansvar för det här.
Jag skämdes nästan över min lilla krämpa som jag tidigare tyckt
"var såå jobbig"......Ja, inte vet jag hur detta slutade men en fredag
eftermiddag, i en stressad storstad undrar jag vilka resurser som
samhället har i ett sådant här fall.....Har tänkt på väninnorna till och
från hela helgen.....
I trädgården har jag en rolig
fågelholk som jag köpt på Tradera. Jag har tejpat för ingången för
fåglarna trodde att de kunde bygga bo i den. Nedanför holken har vi en
Björnbärsplanta som tidigare var stor och frodig men som vi nu trodde
var helt torr. Den får bli DAGENS VÄXT
Jag jobbar med äldre så jag känner igen situationen,tillslut får de hjälp i från oss i hemtjänsten,men det kan dröja länge..sorgligt till en början men det brukar bli bra i slutändan ♥ kram Jessica
SvaraRaderaLilla Maj va Du tänker på allt.Jag vet hur ensamma
SvaraRaderamänniskor kan vara,jag har ju min gubbe på ett åldreboende.Just nu är jag varje dag hos honom,för han har haft en stroke igen.Vet du här finns så många som jag aldrig får besök.Faktiskt i julas såg jag att då kommer många.Men det räcker ju med en timme när man inte är bra.Idag kommer jag att stanna
längre än vanligt,det är i dag jag fyller 81. jag förstår att det kommer fler dit,för min skull så jag tager med lite extra gott dit.Du har ju redan grattat mig,tack.I går kunde vi inte prata alls,men vem vet det kan vara en klar dag i dag.Kram från mig