Jag har länge, länge beundrat denna kvinna som enligt min mening fått stå, frivilligt eller ej, i bakgrunden för Carl Larsson. Det var hon förresten långt ifrån ensam om i de konstnärskretsar de rörde sig i.
När jag läste gymnasiesvenska hade jag som lärare ett barnbarn till Karin och CL. Hon finns med ibland på deras bilder. Hon berättade aldrig för oss elever något om sig själv privat men jag minns en gång när hon "glömde bort sig lite" och sa "morfar, han var inte alltid så snäll".....
Jag har självklart varit på Sundborn men tyvärr går ju visningarna så fort så det blir först senare man förstår hur kreativ Karin i verkligheten var. Jag har två böcker om henne , familjen och Sundborn.
(Nu vet jag inte vad jag krånglat till med textstorleken när jag försökte skriva namnet med större bokstäver, alltid är det något. Tacksam om någon kommenterar om det är oläsligt odyl)
Jag åkte tillbaka till Plantagen och köpt mig en Azalea. Den är underbar och pryder nu köksfönstret i sin nya kruka.
TREVLIG HELG önskar jag er som tittar in och TACK snälla för era kommentarer.
Det var nog tyvärr allt för vanligt att kreativa kvinnor fick stå tillbaka för sina män förr. Synd! Många gånger var kvinnorna mycket bättre än männen på det de gjorde. Trevlig helg.
SvaraRaderaså trevligt Du berättar och så sant det är.
SvaraRaderaDet har vi ju läst om i flera böcker.
Men visst är det fint uppe vid Sundborn finurliga knep
i byggnadskonsten med. Men alla handarbeten hon gjort
jag önskar Dig en trevlig helg